Malin Adolfsson

Jag saknar dig inte längre för jag vet att det vi hade kommer aldrig hända igen.
Riktiga vänner försvinner aldrig men du och jag var kanske inte det.
Men jag kommer alltid komma ihåg alla stunder vi har haft.
Vi har gjort massa saker tillsammans som vi aldrig hade gjort förut , vi fick uppleva saker tillsammans.
Men även fast vi skulle varit vänner (bästa) så skulle det nog ändå inte hålla för du går väl typ i skola i linköping nu oså.
Det känns nästan sorgligt att se dej ibland bara sådär för stunden, säga ett "hej" knappt det. För, för mej betydde du något. Något enormt stort!
Som inte kunde ersättas av någonting.
Det känns nästan mesigt att sitta och skriva denna text för att jag tror inte du kommer läsa det här ändå. Men ändå jag får ut det jag vill, så jag kan glömma det, eller nej jag kan inte glömma någonting. Man glömmer aldrig någon som var en sån bra vän som du, Så att folk klagade på att vi var varenda dag:/ jag blev osams med folk för att jag var med dej för mkt men jag ångrar ingenting! ingenting alls...
Det mest hemska är att förlora en sån jävla bra vän som jag alltid kunde lita på vi hade ju för fan en hel framtid tillsammans (trodde jag) men nej det var det inte för vi ville olika saker och sen kom det en dag då vi inte pratade mer med varandra. Vi glömde bort varandra vi började umgås med andra personer. Men du och jag finns fortfarande kvar inom mej! och kommer alltid att göra.
Men det är nog över nu och jag får sluta hoppas att det kommer bli som förr , för det kommer det ju inte bli.
Om jag skulle får en högsta önskan skulle jag önska mej att du kom tillbaka till mej.
Men men nu ska jag nog sluta skriva men jag finns ändå kvar här och jag finns alltis kvar för dej det ska du veta!
texten är skriven till johanna sandberg
<3